Igår läste jag tidningen Fokus oerhört intressanta och tänkvärda artikel ”Propagandaminsterns plan”. Starkt rekommenderad läsning för politiskt intresserade om Schlingmanns arbete för att ändra bilden av Sverige till en sådan grad att det aldrig ens ska ha varit Socialdemokratiskt. Jag kommer nog att tänka annorlunda på Moderaternas slogan ”Sveriges enda arbetarparti” framöver. Artikeln berättar om hur Schlingmann inspirerats av historiken Lars Trädgårdh och hur arbete nu sker för att marknadsföra Sverige utomlands som på samma gång har som mål att förändra vår egen bild av landet.
Några belysande citat ur artikeln:
Det Trägårdh hade som moderaterna desperat sökte var en historieskrivning där alliansregeringen inte framstod som en anomali i ett i grunden socialdemokratiskt land, utan som en logisk förlängning av ett sedan länge etablerat svenskt samhällskontrakt.
Nyckeln låg i Trägårdhs idé om den svenska statsindividualismen. Att Sverige i själva verket var ett land uppbyggt av radikal individualism – inte kollektivism.
Schlingmann älskade det. Den nya bilden av Sverige.
Om han bara kunde finna ett sätt att sälja den till väljarna.
Vill man veta vad Per Schlingmann egentligen gör om dagarna kan det finnas en anledning att i stället studera vad han inte gör – eller snarare vad han får andra att göra. För Schlingmanns roll, nu precis som när han var moderaternas strateg, handlar om vad som på marknadsföringsspråk kallas storytelling. Historieberättande.
Att omvandla budskap till berättelser som vandrar från mun till mun. Vilket är själva kärnan i »Nation brandning«. Det gäller att plantera fröet i rätt jord, se till att det får vatten och tillräckligt med sol. Sedan kan man se på medan historien växer.
– Det krävs ju någon slags vision. Folkhemstanken måste bli uppdaterad och moderniserad i någon form. Lyckas man inte med det så har man inte framtiden för sig. Man kan inte bara vara ett förvaltarparti som är bra på budgeten, man måste också tala om visioner om det goda samhället. – Trädgårdh
– Någonting som sägs i Sverige blir aldrig riktigt sant förrän det kommer tillbaka utifrån. Skrivs det om Sverige i New York Times i de här termerna så har man uppnått en annan form av dignitet och sanning än om du eller jag skriver en fjuttig artikel här hemma. – Trädgårdh
Alltså: vill regeringen förändra Sverige måste svenskarna lära sig att se alliansen på ett nytt sätt. Eller, om man tänker som Schlingmann, kan man vända på det – och få svenskarna att förändra sin bild av Sverige så att moderaterna passar bättre in i den.
Frågan är om det bara är för Sveriges utveckling som Schlingmann målar om bilden av Sverige. I lika hög grad handlar det om moderaternas välfärd. Rött ska bli blått. Socialdemokraterna har bittert fått uppleva problemen med att bli en del av det svenska statsprojektet, men någon sådan kritik hörs ännu inte mot moderaterna. Så Schlingmann kan verka i det tysta. Alltmedan kampanjen för att övertyga svenska väljare 2014 puttrar på utomlands.
Senare på dagen gick jag in på Twitter och bombaderades av inlägg under taggen #stuffmoderaternadid. En internethype som skapades efter att Moderaterna på sin stämma i sitt idéprogram beslutat att de alltid varit i fronten mot Apartheid. Det fick kreativa Twittrare att börja föreslå mer saker som Moderaterna skulle kunna besluta.
Meddelandet som startade twitterstormen var det nedanstående, skickat av@antongustavsson;
1990: Ulf Adelsohn gick in med en insatsstyrka och fritog Nelson Mandela från fängelset. #stuffmoderaternadid
Läs mer om fenomenet på Ajour.
Twitterstormen fick mig att tänka på Fokusartikeln. Nog är det intressant hur lätt historien kan skrivas om ibland och storytelling kan vara ett mycket kraftfullt verktyg. Det blev av en slump kraftfulla reaktioner på Apartheidbeslutet, men det är nog ytterst få som fullt ut analyserar Schlingmanns mer storslagna planer. Jag tror att de borde beaktas noga i politiska strategier framöver. Min känsla efter artikeln är att de mycket väl kan vara avgörande för valet 2014.
